Tillsammans
Idag är vårt hem ett kontor. Andreas kom förbi på förmiddagen med en förpackning frukostsallad under ena amen och en dator under andra. Emil satt i telefonmöte med någon viktig person. Jag trampade på transkriberingspedalen med ena foten och gjorde någon slags misslyckad morgongymnastik med den andra. Vi svalde kaffeklunkar i kör.
Tillsammans är min melodi. Vi pratade om det häromkvällen. Den ideologiska skillnaden mellan tillsammans och ensam glömmer jag bort ibland. Eller glömmer bort och glömmer bort. Jag tycker ju att det är självklart med tillsammans i politiska frågor, men jag glömmer ofta bort det i mitt privatliv. Då tänker jag på något sätt att det ändå är bäst att klara sig själv, att stå på egna ben, orka med, härda ut, styra upp, ta tag i. Och går inte det är jag misslyckad. Men när jag satt där på sängkanten häromkvällen så förstod jag, eller jag insåg, att det ju går emot hela min ideologi. Det var en bra insikt. När jag inte orkar finns det andra som gör det åt mig. När mina ben viker sig finns det andra som bär mig.
Disa @ 2011-09-16 14:44
Lena (2011-09-16 18:08)
Tillsammans är man mindre ensam.
Din insikt gör mig glad och varm. Tillsammans kräver tillit. Att våga känna beroende av andra är mycket modigt.Och underbart!
christer (2011-09-16 18:02)
Gillar
Pgg (2011-09-16 17:04)
Jo, livet bygger i hög grad på paradoxer. En sådan är att man måste kunna vara en särskild individ för att göra ett bra jobb tillsammans med andra. Innebörden av att vara tillsammans förlorar ju sin mening om man inte kan göra skillnad på sig själv och andra, eftersom allt i sådana fall smälter samman. Vid en sammansmältning blir det ju meningslöst att tänka ”tillsammans” eftersom allt är ”ett och samma”. Det är lite knepigt det där.
När jag var i tjugoårsåldern funderade jag ofta på om en stark (effektiv/funktionell/ändamålsenlig/produktiv) grupp förutsätter särskilda eller gränslösa individer. Jag kom fram till att det krävs särskilda individer. Logiken ligger i att det inte kan vara möjligt att tala om grupp om det handlar om gränslösa individer. För, hur kan gränslösa individer skilja ut/definiera sig som grupp om var och en av dem inte kan skilja ut/definiera sig som individ..?
Min slutsats är att innebörden av ”tillsammans” förutsätter ett komplement av något slag, förslag i form av olika individer tillika personligheter. Det betyder att tillsammans och särskildhet är två sidor av samma mynt, eller… Eller med dina ord: ”När mina ben viker sig finns det andra som bär mig”. Häftigt!