Hemmajobbar
Är hemma och jobbar nu. Det är fantastiskt. Jag tar rast när jag vill och kan till exempel långduscha mitt på dagen om jag så önskar. Det är tråkigt också. Ibland är jag så fruktansvärt jobbig att umgås med. Jag tuggar alldeles för högt, drar idiotiska skämt i huvudet på mig själv, fnissar så att brödsmulorna flyger genom rummet, går mig själv på nerverna något alldeles förskräckligt. Men idag är jag ganska behaglig att spendera tid med. Gör inte så mycket väsen av mig. Arbetar och håller käft.
Vid det här skrivbordet sitter jag. Fast i en annan stol i en annan lägenhet i en annan stad.
Disa @ 2011-08-26 14:35
Mamma (2011-08-30 09:25)
Så underbart att ha förmågan att dra idiotiska skämt i sitt eget huvud och sen fnissa så mycket åt det att brödsmulorna flyger!!!
Pgg (2011-08-28 11:57)
Vilket härligt sällskap du bör ha varit den 26e. Jag känner igen det hemifrån. Det helt okej att under arbetstid prata för sig själv, även om det är osammanhängande och innehåller dåliga skämt. Ingen bryr sig.
Tveksamheten infinner sig dock på fritiden när vi två ska prata med varandra. Det går väl an om det är något väsentligt, dvs. pragmatiskt, som sägs, men att yttra självklarheter eller sådan information som vi inte har omedelbar användning för betraktas som ytterst suspekt. Uttalanden som -Vill du ha kaffe? är godkända, medan -När är du klar? uppfattas som oförskämt spekulativa. Den senare typen av uttalanden väcker djupt obehagliga följdfrågor såsom: -Med vad? -Varför vill du veta det? -Är jag redovisningsskyldig, kanske? -Vad håller du själv på med? -Har du inget att göra? -Vad har du i åtanke?, etc. etc.
Det allvarliga problemet aktiveras när det gäller människor utanför kärnfamiljen. När någon sådan närmar sig huset sprider sig oron. Hur hantera det? Dörrklockan fungerar inte eftersom batterierna är borttagna sedan länge. Värsta scenariet är att vederbörande knackar på. Då infinner sig valet; ska vi hålla andan och röra oss under blomsterbänksnivå eller ska vi helt enkelt ta det hela som en kvinna eller man och öppna dörren? Du ser, livet är fullt av mer eller mindre omöjliga val för var och en av oss. Men det finns alltid stöd att hämta från ordspråk, vad sägs om: Hellre tio outtalade tankar än en uttalad.