Försommar, förmiddag
Vi drack frukostkaffet i solskenet på innergården. Sa till varandra då och då att "det här borde vi göra oftare" och "det här var trevligt".
Vi sörplade förnöjt ur våra termosar och blickade då och då ner i lektyren. Jag läste lokaltidning från i tisdags, Emil någon viktig bok om något viktigt. När jag läser tidningen måste jag hela tiden kommentera innehållet högt. Jag berättade bland annat för Emil att tiden mellan hägg och syren kommer att bli ovanligt lång. Ja, och så informerade jag om att någon insändarperson tycker att det borde läggas kullersten på Rörstrandsgatan. Han muttrade något obegripligt till svar. Fattade vinken.
Konstaterade (tyst för mig själv) att försommaren verkligen är vacker. Skir och skör.
Och det var den förmiddagen. Jaha, nähä. Nu borde jag återgå till skrivandet. Eller nä, jag skriver ett blogginlägg till.
Disa @ 2011-05-20 16:59
Mamma (2011-05-20 21:27)
Hihihi... vilken rolig beskrivning av er. Jag får bilden av ett gammalt par, och vet ju att det är det ni minst av allt är. Håller för övrigt inte med insändarskribenten. Kullersten är ett fördärv för alla som inte har normalfungerande ben. En snubbelrisk utan dess like har jag fått erfara. Det är en ny kunskap. Sånt tänkte jag aldrig på tidigare.
Lena (2011-05-20 21:18)
Du kan verkligen förmedla känsla med dina bilder och texter! Jag fnissar lite för mig själv och känner mig som att jag sitter bredvid er och njuter av förmiddan!
Pgg (2011-05-20 18:10)
Aha, du prioriterar det konkreta framför det abstrakta! Det är ju inget fel i det, men en pendling mellan dem är många gånger att föredra. Jag menar, klättring, krypande, ålning medelst hasning genom okända marker kan kombineras med trippande över det bekanta och lättsamma. Varför göra det ena när man kan göra både och...