Dissonans
Vi var ute på promenad.
Drack kaffe ur termos och tittade ut
över slottet
järnvägsspåren
vattnet med isslask
husen och asfalten.
Vi står högt upp och tittar ner.
Där går en grupp uppklädda militärer.
Marinblå kostymer och en liten hatt
som sjömän ungefår.
De går med raska steg mot slottet.
Auktoritära, myndiga, manliga, militäriska.
Och en av dem bär på en papperskasse
med texten ONEPIECE.
Militär på dagen
myskille på kvällen.
Myskille.
Med rätt att döda.
Disa @ 2011-04-10 18:29
Disa (2011-04-12 21:41)
Pgg: Ja, något av det är det i alla fall :)
Lena: Tack! Ja, ibland gör man verkligen det.
Pgg:
Tack
så
mycket.
Mamma: Jo, det är det. Det här tyckte jag dock var lite smålustigt. Det känns kul att tänka sig en militär i en sparkdräkt.
Pgg (2011-04-11 06:33)
Kanske kontextbunden konsonans... Kanske det även går att beteckna det som resonans... Det gör ingen skillnad, men det kanske kan öka förståelsen...
Lena (2011-04-10 22:56)
Mmmm så fina bilder. Och obegripligt hur mycket som inte går ihop i livet.Man undrar hur dom tänker, eller om dom tänker.
Pgg (2011-04-10 18:46)
Du har skrivit
en mycket
fin text
under
bilderna.
Mamma (2011-04-10 18:37)
Usch ja, livet är fullt av dissonanser...