Den tomma fjärdedelen
I onsdags åkte jag och Andreas ut till världens största sandöken, Rub al Khali (Empty Quarter), för att känna ökensanden mellan tårna och sova en natt under stjärnorna.
Jag var smånervös (grav underdrift) innan resan eftersom vi hade skrivit på ett dokument om att vi valt att delta i en äventyrsutflykt som innebär vissa risker och att vår försäkring förmodligen inte skulle täcka eventuella skador eller olyckor. Vi hade också blivit informerade om att vi skulle ta oss fram på vägar genom bergen som tidigare varit avstängda på grund av alla minor efter olika krig och att det finns läskiga djur i öknen (bl.a. skorpioner, spindlar och ormar).
Dessutom skulle vi passera en hårt bevakad checkpoint för en eventuell passkontroll. Det visste jag inte innan, men soldaterna där satt i nå slags obehagliga militärfordon med tunga kulsprutor ditmonterade, redo att skjuta ner svenska turister vilken sekund som helst (så kändes det i alla fall - den verkliga anledningen är att gränsen till Jemen ligger nära och där härjar Al-Qaida). Min oro minskades inte direkt av att ett stridsflygplan åkte förbi på låg höjd och påminde mig om livets bräcklighet.
Det kanske är på plats att berätta att reseledarna intygade oss om att det inte var nååågon faaara aaaalls, men hallå, vem litar på reseledare egentligen? Inte jag i alla fall.
Hur som helst. Allt gick ju bra och jag dog inte. Nu ska ni får se bilder och höra lite om själva utflykten istället.
Första stoppet på färden var en bensinmack där vi kunde handla lite snask. Bensinen i Oman kostar ungefär 2,50 SEK.
Nästa uppehåll var den försvunna staden Ubar.
Visst det är häftigt att en hel stad försvann under sanden och nu håller på att grävas upp igen, men jag var mer imponerad över den riktiga staden som låg bredvid där folk faktiskt bor idag - mitt ute i öknen! Visst kalfjället må vara tjärvt, men alltså öknen ser ju ut som ett månlandskap utan liv överhuvudtaget.
Ökenfolket, Beduinerna, lever till stor del av sina kameler. Vi såg lösgående kameler längs vägarna lite varstans och här har vi stannat vid en inhägnad för att hälsa på några. Svarta kameler är speciella ökenkameler och de har väldigt bra mjölk tydligen. Jag gosade med världens sötaste ökenkamel som synes på bilden. Den hade den mjukaste mulen någonsin!
Efter tre timmars färd i jeepkaravan och väldigt många sladdningar i 120 km/h över sanddynorna var vi framme i lägret. Såhär såg mitt och Andreas tält ut. För övrigt var även lägret utrustat med vattentoalett. Höjden av ökenlyx!
Sanden var helt underbart mjuk och alldeles perfekt varm och behaglig under fötterna (vi kom dit ungefär vid 18-tiden).
Lägret tillhör en beduin och ligger på hans "tomt". På bilden syns hans enkla boning där han och hans kompis lagade mat och kaffe till oss.
När vi kom fram slukade vi en kopp kardemummakaffe och några dadlar och begav oss ut på sanddynorna för att titta på solnedgången.
Mitt resesällskap.
Öknen är väldigt stor.
Jag med bekymrad min.
Beduinen vi bodde hos hade också en fin kamel. Vi i Sverige kanske skulle kalla den här kamelen för dromedar eftersom den bara har en puckel. Men om man säger det till beduinerna blir de arga och förolämpade - enligt dem är de alla kameler oavsett puckelantal. En bra kamel kan kosta över 20 000 000 SEK. Galet!
Jag och Andreas tittar ut över solnedgången och vårt läger.
Efter solnedgången bäddade vi sängarna och åt middag tillsammans. Sedan satte vi oss med tjocka filtar framför en rökelsedoftande lägereld och lyssnade på när omanierna sjöng arabiska låtar och dansade. Vi svenskar fick också sjunga lite och så rökte vi vattenpipa och kollade på stjärnorna.
När klockan blivit kring tio-elva på kvällen drog vi oss tillbaka till tälten. Jag och Andreas flyttade ut våra sängar och låg sedan i en knäpptyst öken och tittade på alla miljarders stjärnor som lyste upp himlen. Det var så vackert så ni anar inte.
Sen somnade vi och sov en något kylig sömn tills vi vaknade i gryningen, såg soluppgången och åkte tillbaka till Salalah.
Sammanfattningsvis: Sjukt häftig utflykt som jag gjorde med skräckblandad förtjusning och som jag aldrig kommer att glömma.
Disa @ 2010-12-10 20:13
Bugsuncoons (2013-02-24 06:00)
http://www.cialislmtd.com/#disa.snowday.se - <a href=http://www.cialislmtd.com/#disa.snowday.se>cialis pharmacy</a> cialis overnight
http://www.cialislmtd.com/#disa.snowday.se - cialis no rx
http://www.cialislmtd.com/#disa.snowday.se
shoushunulp (2013-02-18 17:44)
http://www.cialisdelightful.com/#shoushunulp - http://www.cialisdelightful.com/#shoushunulp - cialis no rx cialis pill
<a href=http://www.cialisdelightful.com/#shoushunulp>cialis pill</a>
http://www.cialisdelightful.com/#shoushunulp
LewItenue (2013-02-07 02:09)
http://www.folusa.org/#LewItenue - http://www.folusa.org/#LewItenue - viagra store buy viagra
<a href=http://www.folusa.org/#LewItenue>viagra pharmacy</a>
http://www.folusa.org/#LewItenue
iodilsotofisa (2013-02-03 23:21)
http://www.viagradelightful.com/#Smooriblibe - http://www.viagradelightful.com/#Smooriblibe - where to buy viagra viagra
<a href=http://www.viagradelightful.com/#Smooriblibe>viagra drug</a>
http://www.viagradelightful.com/#Smooriblibe
Disa (2010-12-14 16:50)
andreas: Tack detsamma, lillbajsen!
Ylva: Ja, den var verkligen spännande. Tack så mycket, vad snällt sagt :)
Pgg: Det var det i sanning!
Christer: Ja, det tror jag absolut att jag kommer att ha. Det var mäktigt!
andreas (2010-12-13 18:57)
tack för en fantastisk resa (och utflykt) min kära syster.
Ylva: åååh, att bli kallad vacker värmer mig djupt i bröstkorgen!
Ylva (2010-12-11 13:02)
Vilken spännande utflykt! Och så vackra ni är, både du och Andreas (jag vet inte om man egentligen "får" kalla killar för vackra, men det är han!!!)!
Pgg (2010-12-11 00:23)
Det verkar ha varit en mycket spännande upplevelse att vara med om ökenäventyret. Hälsningar från ett Ume med -15.
Christer (2010-12-10 20:52)
Häftigt.. och så snygga ökenbilder. En sån upplevelse har man nog kvar hela livet.
http://kulturhet.edeholt.com