Låt mig blunda en liten stund till
På campus vid Stockholms universitet står det alltid en mängd olika försäljare utspridda. Deras uppdrag är att urskilja alla oss som har svårt att säga nej från mängden och rikta in deras säljattacker mot oss. Idag när jag skulle hem blev jag haffad av tre olika säljare på (nej jag överdriver inte) 30 sekunder! Alla kom från Läkare utan gränser.
Åh. Läkare utan gränser. Måste ni vara så jäkla godhjärtade? Jag kan hantera försäljare av dåliga telefonabonnemang. Jag kan tacka nej till ettriga Sats-säljares superbra erbjudanden om en vältrimmad kropp. Jag kan ignorera sliriga moderater med blonda backslick och inställsamma leenden. Men jag kan inte hantera er!
Jag vågar nästan inte gå hem från skolan längre. Jag är så rädd för att jag ska behöva säga nej till att rädda kolerainfekterade barn från en säker död. Jag är ingen mördare! Jag vill hjälpa till! Det är därför jag och Emil skänker pengar till Amnesty varje månad. Och Greenpeace. Och jag skulle gärna ge er pengar också men någonstans måste jag sätta en gräns. Kan ni snälla förstå det?
Jag orkar inte konfronteras med mitt dåliga i-landssamvete varje dag. Jag orkar inte bära med mig bilden av svårt sjuka människor utan resurser på mina näthinnor, när jag själv lever i överflöd. Snälla, låt mig vara ifred. Låt mig blunda för problemet. Bara en liten stund till.
Dåligt samvete.
Disa @ 2010-10-30 00:52
Disa (2010-10-30 18:10)
andreas: Haha, det är tur att jag har dig. Nu känner jag mig riktigt duktig faktiskt.
Mamma: Ja, jag ska försöka göra det. Precis som du skriver borde jag kanske säga till dom att jag skänker pengar till andra organisationer, då kanske jag slipper känna mig så dum och ond. Och jag håller med om att de kanske borde stå på Östermalm hellre än universitetsområdet..
andreas (2010-10-30 12:17)
Du får ha mig i åtanke då, som inte skänker överhuvudtaget pga lathet (jag har blivit sjukt lat på sistone alltså). Och jag är en av dom som ignorerar sådana där värvare. Det borde få dig att känna dig som en god människa.
Mamma (2010-10-30 09:24)
Åh vad jag lider med dig! Och förstår. Du är ju godhjärtad, och verkligen ingen mördare. Det är ju därför ni skänker pengar. Du får försöka att känna dig som "tjejen med helt rimliga gränser" när läkare utan gränser försöker att fånga in dig och ditt dåliga samvete. För det är ju faktiskt så att du och Emil också ska kunna leva och överleva. Jag brukar köra med att jag redan har några organisationer jag skänker pengar till. Det brukar respekteras. Annars kan du ju pröva att be dem dra till Östermalm och fånga in de rika knösarna som bor där! :)