Livet är så tomt utan dig
Jag saknar dig bloggen, men jag har något väldigt tråkigt att berätta. Min fina lilla katt är död. Hon dog i fredags och sedan dess har inte livet varit sig likt.
Jag hoppades att du skulle vara odödlig, men vi fick 13 år tillsammans och det är ju inte illa egentligen.
Jag vet att du har det bra där du är. Jag vet att du sover din vanliga skönhetssömn, ihoprullad till en liten boll, kanske med ena tassen över ögonen. Jag älskar dig, jag saknar dig och jag tänker på dig varje dag. Du var min nyfikna, sociala, kärleksfulla, livliga och ganska naiva lillasyster och livet är så tomt utan dig.
Disa @ 2010-10-06 22:09
Disa (2010-10-10 22:27)
Ylva: Ja, hon var faktiskt lite lik!
Pappa: Helt sant.
Stina (2010-10-07 21:35)
Åh vad hon är saknad, den lilla naiva lillasystern, och huset är såå tomt! Hon somnade in precis så, ihoprullad som en liten boll i mitt knä medan jag kliade henne bakom örat och pratade med henne. Jag satt nyss och tänkte att vi bara bodde knappt ett år i huset innan katterna flyttade in, och nu finns ingen av dem kvar.
Ylva (2010-10-07 19:37)
Usch vad hemskt. Stackars dig :(
Kolla här, hittade en katt som var lönnlik Fläckis:
http://www.blocket.se/vasterbotten/Vacker_honkatt_soker_nytt_karleksfullt_hem_29179538.htm?ca=2&w=1
Gunnar (2010-10-06 23:35)
Uschja, döden känns vanligen som orättvis och absolut, precis som livet kan kännas oändligt när man bara är i det utan betänkligheter över dess historia och framtid.