Träningsstolthet
Har tränat tre gånger nu på Friskis. Enligt deras utsago tränar jag deras "lugnaste pass". Det är jag och ett gäng glada pensionärer som mjukar upp våra stela (och knakande - ni skulle höra!) kroppar med lite qigong, stretch och balansövningar. Jag har valt att träna det för att det är det enda passet utan ett enda konditionsmoment. Inte ett enda! Förstå lyckan i det!
Jag är glad när jag går i väg till träningen. Jag är glad när jag går därifrån. Jag känner mig så sjukt smidig och typ... ung när jag lämnar träningslokalen. Min rygg knakar bara litegrann. Jag är den enda som inte är anfådd efteråt. Jag har inga liktornar som skaver mot golvet. Jag har minsann stabilitet i mitt bäcken och når till golvet när vi tänjer bakre lår. Dessutom ÄGER jag i balansmomenten.
Utöver träningen på Friskis tränar jag två gånger i veckan med min personliga tränare. Ja, alltså jag kallar min sjukgymnast för det. Ligger bättre i munnen. Min PT. Erkänn att det låter jävligt mycket coolare än att gå till en töntig landstingsbekostad sjukgymnast! Sådana är till för geeks! För människor med skador och problem! Jag däremot har en PT. Han är två meter lång, har rakat huvud och utformar personliga träningspass åt mig. Han peppar mig när jag är trött och frågar mig varje gång vi ses hur det går "med dativobjekten HÖHÖHÖ" (han är mycket imponerad av att jag läser svenska - fråga mig inte varför).
En helt otroligt svår övning hos min personliga tränare kan till exempel se ut såhär: Jag ligger på en brits, mina armar hänger fritt längs sidorna och jag ska lyfta armarna rakt fram, uppåt, så högt jag kan. Helst ska de hamna parallellt med min övriga kropp.
Told you so! En riktig kluring till övning. Vi tränar hårt jag och min PT. Jag försöker lyfta mina armar och han står bredvid och peppar. Idag slog jag personligt rekord! Jag kunde lyfta min högerarm ungefär tre decimeter!!!
Åh, denna träningsstolthet fullkomligt uppfyller mig. Nu äntligen förstår jag varför sportmänniskor är så sjukt dryga.
Disa @ 2010-09-28 22:49
Gunnar (2010-09-12 19:19)
Kul att du gillar boken. Känner du till Elisabeth George bok "Skriv på"? Den har en del intressant att säga om berättelser. Finns i ref list i min bok. Mycket nöje! Hälsa andra halvan av fam materialet.
Disa (2010-09-11 19:52)
Gunnar: Tack pappa! Kul att den innehåller allt :) Det är ju inte helt fel. Förresten läser jag din bok om skrivande nu! Den verkar väldigt bra hittills. :)
Gunnar (2010-09-09 22:31)
Häftig berättelse. Den har allt:
-Karaktärer
-Gruppstruktur
-Scenstruktur
-Urspunglig händelse
-Den händelse som sätter bollen i rullning
-Inramning/scenbild
-Skapa stämning, förståelse, känsla, sinnesstämning
-Den talande detaljen
-Något som utlöser scenen
-Konflikt
Kanon!
Disa (2010-09-09 19:57)
Stina: Det är väldigt skönt att inte ha liktornar. Hoppas att jag slipper det i fortsättningen också!
Ylva: Det låter som att du skulle trivas bra där vi bor. Vi bort typ 50 meter från militärhögskolan i Stockholm. Här kryllar det av långa, rakade och "rejäla" män. Det är bara att välja och vraka!
Ylva (2010-09-09 12:19)
Två meter lång... rakat huvud... Låter som att jag hade haft problem att koncentera mig på armlyftandet.
Stina (2010-09-09 10:52)
Förstår sannerligen att du ÄGER när det gäller balansen :)) Du har ju alltid haft en fenomenalt bra balans! Fick mig som vanligt dagens fniss. SÅ himla skönt att du inte har några liktornar!!!