Fin person #2
Detta inlägg tillägnar jag dig Andreas, min lilla lilla bror (nåja, du kanske inte är så liten längre).
Mitt allra första barndomsminne är från dagen du föddes. Jag var två och ett halvt år och jag och pappa skulle besöka dig och mamma på BB. Jag minns att vi gick ner för en trappa som var omgiven av buskar fulla med klarröda nypon. Jag hade på mig en tröja med mimmipigg på och mina favoritgummistövlar - trots att det var strålande solsken. Pappa berättade att jag hade fått en lillebror och jag minns att allt var väldigt spännande. På bilderna från den dagen håller jag klumpigt i din lilla bebiskropp och ger ler mitt allra lyckligaste leende till kameran.
Även om vi har haft en hel del duster genom åren och både slagits, bitits och klöst, har du ändå alltid varit en stor glädje i mitt liv. Du har varit som en ständligt närvarande bästis och är en av de mest intelligenta personer jag känner. Det är en sådan tur att du är två år yngre än mig så att jag kommer att dö före dig, för jag vet inte vad jag skulle ta mig till om du inte fanns i mitt liv.
Inte nog med att du är smart, du är ju sjukt snygg också!
Disa @ 2010-05-02 16:53
Ylva (2010-05-03 12:03)
Amen sistah!