Min egen älskande förälder
Jag läser Sanna Lundells blogg. Hon ger tips om ur man blir lycklig och skriver att man ska vara sin egen älskande förälder. Jag tänker att det är precis så det är. Det är precis så jag gör nu.
Jag satt varje vecka i två år i stolar från landstinget och fick höra samma sak sägas varje gång. Du måste ta hand om dig själv. Du måste börja älska dig själv. Jag satt där i min sjuka kropp, hade blåslagna, svullna, ömmande ben och klösmärken i ansiktet orsakade av mig själv. Jag hade hår som lossnade i tovor när någon drog en hand genom det. Människan i stolen mitt emot sa att jag måste ta hand om mig. Jag hade ett kaos inombords, kände en ångest jag inte finner ord för. Jag frös så att jag skakade, mådde illa, var yr, frånvarande och ständigt hungrig. Du måste börja ta hand om dig själv. Inget kändes mer avlägest.
Fyra år senare sitter jag här. Jag sitter i en säng med väldoftande lakan. Jag har tända ljus på bordet brevid mig, lyssnar på musik, läser bloggar jag tycker om, dricker te. Jag har ätit frukost och lunch. Tagit en ångande varm dusch, pratat i telefon med den jag älskar. Umgåtts med min bror, sökt kurser att läsa till våren. Jag känner ingen ångest alls. Alla sår och blåmärken är sedan länge läkta. Jag har en kropp som är varm från insidan, mina händer är inte blå.
Och jag förstår att Sanna har så rätt. Jag är min egen älskande förälder och det är det som gör mig lycklig. Jag tar hand om mig själv och jag förstår att det var nyckeln för mig. Nyckeln som gick till dörren som tog mig ur kaoshelvetet. Och jag önskar att jag kunde ge en sånhär dag till den sjuka sjuka Disa nyss fyllda 17 år. Så att hon fick veta hur bra allt skulle bli. Att allt faktiskt skulle ordna sig till slut.
Disa @ 2009-10-13 15:16
Stina (2010-06-07 14:36)
Jag hamnade här av en tillfällighet och känner mig som jag läser någons dagbok i smyg, och jag lovar att jag aldrig ska göra om det. Men först vill jag säga två saker... nä, tre faktiskt:
1. Jag önskar också att du kunnat ge en sån dag till sjuka Disa! Jag önskar att JAG hade kunnat göra det. Det skulle jag verkligen ha unnat dig av hela mitt hjärta.Och jag är så otroligt glad och tacksam över att allt ordnade sig till slut! Att du fick det fina liv du förtjänade.
2. Jag känner mig helt rörd och tagen över din beskrivning av din mamma. Tänk att jag fick läsa den, även om det kändes lite förbjudet... :)
3. Det är så roligt att se alla kort du tagit. DU är en riktigt duktig fotograf Disa! Och du är ju så otroligt söt och fin på alla bilder du finns med på.
Disa (2009-10-15 00:16)
Tack så hemskt mycket för de fina orden Gin! Så himla glad jag blir!
Martina (2009-10-14 20:46)
JAG VILL OCKSÅ ATT DU SKA BLI DET EMIL!!!
http://mae.webblogg.se
Emil (2009-10-14 16:13)
Gin: Ja gör det! Jag vill vara tillsammans med en bloggkändis, bli nästa storstadspojken. :)
Gin (2009-10-14 12:17)
Först läser jag och blir ledsen när jag tänker tillbaka på allt och den där känslan av maktlöshet som man hela tiden kände. Sedan läser jag igen och och blir glad över hur stark, klok och fantastisk du är. Sedan tänker jag också på vilken lysande krönikör du skulle bli. Borde kanske tipsa höjdarna på VK.
http://blogg.vk.se/josefin
Emil (2009-10-13 17:16)
Ja det är gräsligt sant.
Martina (2009-10-13 16:40)
Underbart.