Det var den promenaden
Jag tar på mig mormors kängor, jackan, hänger kameraväskan över axeln. Jag går ut i det fina vädret, solen skiner och luften känns frisk. Jag kommer på att jag glömt min iPod och går tillbaka för att hämta den. Upptäcker att den har sut på batterier och tänker fan fan fan.
Börjar gå mot Gammlia, kommer in i skogen. Tittar på stora granar och längtar efter Norrlands inland. Jag hör en kvist brytas och börjar oroa mig för mördare och våldtäktsmän. Jag ska ta min första bild och upptäcker att kameran har sut på batterier och tänker fan fan fan.
Sedan hör jag ett dån. Jag tror först att det är någon lastbil eller ett tåg men känner sedan vinden rycka tag i mig. Efter det kommer regnet. Eller nej det är inte regn, det är snöblandat regn. Jag har hamnat mitt i en storm och fattar ingenting. Löven slits av träden, yr vilset runt i luften. Snöregnet kommer mot mig i nittio graders vinkel, det är iskallt och det svider när det träffar mina kinder. Trycker kameran mog mig, håller den innanför jackan, skyndar ur skogen och halvspringer hem. Jag är genomblöt, det droppar från håret och sminket är kladdigt. Jag tänker fan fan fan.
Går in på VK och läser om eländet.
Jag som hoppades på detta:
Foto: Emil (från någon utflykt med Jonas som jag inte ens var med på men som ser så himla mysig ut)
Nu ska jag äta lunch, hänga upp strumpbyxorna på tork och lyssna på Lisa Ekdahl.
Disa @ 2009-09-28 15:48
Emil (2009-09-28 18:42)
Haha det blir inte mycket mer utflyktsotur än sådär. Bittert!