Jag vaknade klockan åtta idag
Det är sensationellt! Det jag har hunnit sedan dess är: duscha, frukost + podcast, skriva mail, jobba lite och nu ska jag köpa färg och sedan jobba ännu mer.
Det blev helg
Firade Andreas igår, åt födelsedagstårta, middag, efterrätt. Storknade. Annars är det inte en så helgig helg. Jobbade igår kväll, jobbar nu, jobbar ikväll. Vi har storhandlat och jag har strukit en duk. Köpte tvål på affären, så jag har tvättat mina händer ordentligt också.
Hej fredag
Jobbar dag, jobbar kväll. Tvättar, strödiskar. Gick på promenad i skogen klockan fem. Imorgon fyller Andreas år! Och Anna! Nu: Ännu en pomodoro. Ännu en sextiograders.
Tillsammans
Idag är vårt hem ett kontor. Andreas kom förbi på förmiddagen med en förpackning frukostsallad under ena amen och en dator under andra. Emil satt i telefonmöte med någon viktig person. Jag trampade på transkriberingspedalen med ena foten och gjorde någon slags misslyckad morgongymnastik med den andra. Vi svalde kaffeklunkar i kör.
Tillsammans är min melodi. Vi pratade om det häromkvällen. Den ideologiska skillnaden mellan tillsammans och ensam glömmer jag bort ibland. Eller glömmer bort och glömmer bort. Jag tycker ju att det är självklart med tillsammans i politiska frågor, men jag glömmer ofta bort det i mitt privatliv. Då tänker jag på något sätt att det ändå är bäst att klara sig själv, att stå på egna ben, orka med, härda ut, styra upp, ta tag i. Och går inte det är jag misslyckad. Men när jag satt där på sängkanten häromkvällen så förstod jag, eller jag insåg, att det ju går emot hela min ideologi. Det var en bra insikt. När jag inte orkar finns det andra som gör det åt mig. När mina ben viker sig finns det andra som bär mig.
Bildregn från Högbonden
Fredag.
Klockan åtta nollnoll var vi redo för avfärd. Först körde jag bil. Kanske en arton mil, jag räknade inte så noga. Svängde av på E4:an vid Ullånger, passerade Nordingrå, gjorde tvära svängar på slingriga vägar och hamnade till sist i Barsta. Höga kusten. Där tog vi färja och åkte i ungefär tio minuter till ön Högbonden. Steg i land i den lilla hamnen och gick längs en knagglig stig och uppför branta trappor typ tre hundra meter, i riktning rakt mot himlen.
Såhär ser fyren och fyrvaktarbostaden ut. Det är Sveriges näst högst belägna fyr!
Vi zoomar lite. Våra fönster var de två som ligger på långsidan högst upp till vänster i bild.
Vi packar upp maten, lägger in väskorna på rummet och går på promenad. Klättrar på klippor, hoppar mellan stenar, strosar i det höga gräset.
Tittar på olika vyer.
Fortsätter titta.
Vi nöjer oss med tittandet för en stund och går in och lyssnar på ljudbok på rummet. Lagar mat. Dricker te och äter hallonskorpor. Och sedan går vi vi ut igen i skymningen och spejar ut över havet. Ser ni den lilla vita lampan på fyren? Det är fyrlampan som blinkar. Förut var det en stor 1000-wattslampa som sken, men nu har Sjöfartsverket blivit mer miljövänliga och har en med smarta lysdioder istället.
Lördag.
Vi vaknar, det är strålande sol och ett stilla hav. Äter frukost. Mackor, kaffe, juice.
Går på dass. Tvättar fejset with a view.
Bestämmer oss för att undersöka en annan del av Högbonden. Hittar ännu mer skog och klippor.
Och svamp.
Vi lägger oss ned på en klippa med utsikt över havet, kopplar in Emils iPhone i en portabel högtalare och lyssnar på ljudbok. Alltså teknik + natur = succé!
Efter några timmar är vi hungriga och går in för att laga mat. Tittar lite på utsikten från köket gör vi också. Vårt rum låg precis bredvid köket, så vi har samma vy på rummet också. Hav överallt!
Vi gör kantarellmackor (på köpta kantareller, några trodde att vi hade plockat dom själva). Men dom blev rätt så misslyckade för någon hade tagit med sig saltet hem. Och vi hade inte med oss något eget. Kantareller behöver salt.
Efter maten dricker vi te och äter godis och ligger i våningssängarna och håller på med våra telefoner. Ute i köket stojar pensionärerna. Det känns lite som att vi är på läger.
När det börjar mörkna går vi ut och sätter oss vid flaggstången. Den syns tydligast på den näst översta bilden längst till vänster i bild. Det här är vår utsikt. Alltså höga kusten. Man gillar!
Världens bästa resesällskap.
Alltså Norrland. Man gillar!
Ser ni hur stilla havet är? Det var lika lugnt i luften. Inte en vindpust. Och helt knäpptyst.
Vi sätter oss på bänkarna vid fyren istället.
Därifrån ser man nämligen månen!
Det gör man i och för sig från vårt rum också. Så vi går in, brygger mer te, löser korsord tillsammans och kikar då och då på den magnifika mångatan.
Tillbaka
Är hemma från fyren! Uppdatering kommer när jag gått igenom alla miljoners bilder. Hörs och syns.
Fyr
Nu åker vi till Högbondens fyr och insuper natur och friska havsvindar. Vi ses på söndag kväll!
Sist jag och Emil åkte på havsäventyr tillsammans såg det ut såhär.
Rösta på Hanna!
Jag läser extremt många bloggar varje dag. Sjuttioåtta enligt Google Reader. Jag älskar bloggar, men alla de tusen och åter tusen inlägg jag har plöjt genom åren har gjort mig kräsen. Det är inte många bloggar som får mig berörd längre. Det är inte många bloggar som jag fastnar i eller som får mig att skratta. Jag blir lätt uttråååååkad och klickar vidare. Men för någon vecka sedan ramlade jag över en blogg som en kollega som jag hade när jag jobbade på Bredbandsbolaget skriver. Den är nominerad till årets blogg på Mama och förtjänar verkligen att vinna. Hanna skriver rakt och ärligt om hur det är att vara förälder och sjukskriven. Plus massa annat. Hon är rolig och smart och en otroligt fin person i verkligheten också. Rösta på henne här. (Gärna från flera olika webbläsare och datorer för att maximera hennes chanser). Dessutom tycker jag att ni ska anta hennes miljöutmaning!
Som en fågel
Jag knaprar frön med små, små ohörbara tuggor, som en liten fågel tänker jag mig, för att det inte ska knaka på det där öronbedövande sättet när jag transkriberar. Mitt hår är så smutsigt att jag knappt behöver använda hårnålar längre och jag har slutat byta kläder. Jag äter alltid efterrätt efter lunchen, spelar angry birds och slumrar oftast till en stund i den obäddade sängen kring halvfyrasnåret. Jag jobbar i intervaller, sektioner, block. Styr allt själv. Och just nu är jag bästa vän med diciplinen.
Fyra år
Den här bilden har kanske inte så många rätt. Ur fokus etc etc, men jag gillar den ändå på något sätt. Den togs i maj då Emil hade slututställning. Bla bla bla. Jag ska komma till saken! Idag har jag och Emil varit tillsammans i fyra år. Nu kanske jag borde skriva något vackert och sentimentalt om vårt förhållande så att ni förstår att vi fortfarande är lyckliga tillsammans. Orkar inte riktigt det, men: Jag skrattar varje dag. Jag lär mig något nytt varje dag. Och jag väntar med spänning på fortsättningen.
Som att bo i ett naturreservat
Vi har massa fina djur på gården. Ekorrar, urgulliga småfåglar som äter bär från marken och igår såg vi en hare (det borde i alla fall ha varit det eftersom den hade svarta öronspetsar) som spelade beachvolleyboll. Ibland tog den vilopauser från spelandet och åt gräs vid kanten istället. Den hängde på gården i säkert tre timmar och var inte särskilt skygg. Kolla så fin!
Hamburgertvätt
Idag tvättar, städar och fixar vi. Gör tofuhamburgare, plockar rönnbär, handlar mat.
Vardag
Är hemma och transkriberar på dagarna och på kvällarna planerar vi badrum och äter middag med Jonas. Nu är nästan alla badrumsbeslut fattade (inom budget!) och om allt går vägen kommer det att bli så fiiiiiint. Jag kommer nog flytta in täcke och kudde och sova på golvet tror jag minsann. Jaja. Nu ska jag återgå till arbete.