I Oxford
Igår vaknade vi klockan halv fem på morgonen och åkte till Oxford. England ser ut ungefär som sist, fast lite mindre löv på träden. Flickorna har sandaletter och ballerinaskor och folk joggar barbenta i bara shorts. Normala männskor har dock vinterjacka och byxor åtminstone.
När vi kommit fram åt vi en trevlig thailunch och sedan chillade vi ett tag i Christers lägenhet. Efter middagen (indiskt på Chutney) spelade vi ett roligt ordspel och drack te.
Jag firade mina förluster i ordspelet med att slappa lite i soffan.
Idag har vi besökt ett fängelse. På bilden syns en del av galgbacken.
Fint godis i souvenirshoppen.
Emil pillar på saker.
Jag tittar ut.
En annan del av galgbacken. Utsikt från fängelsetornet.
Många dog under de tusen år som fängelset var i bruk.
Och det finns många spöken där.
Grenar som ser ut som blodådror.
Det var knoppar på träden. En konstig syn i december. Men så är det ju typ fem plusgrader ute och väldigt behagligt.
Nu ska vi strax iväg och äta något. Imorgon är det nyårsafton och vi vet inte riktigt än vad vi ska hitta på. Något trevligt blir det säkert i alla fall. Vi hörs!
Mellandagar, mellanlanda
Nu är vi tillbaka i Stockholm. Lägenheten är kall, men elva tända värmeljus och sju vanliga ljus i vår lilla etta gjorde stor skillnad. Andreas sa häromdagen att ett värmeljus värmer upp ett rum lika mycket som en människa. Det är fint på något sätt. Elva personer och så vi. Som en fest ungefär. En mellanlandningsfest.
Imorgon åker vi till England, så vi hörs när vi hörs. Pusshej!
Annandagen
Igår var jag och Emil bjudna till hans mormor på fika, middag och häng. Jag intog snabbt soffläge och därifrån hade jag bra utsikt över granen hela kvällen.
Har ätit någon slags glosylta med blängsås vad det verkar.
Av Emils mamma och hennes man fick jag bland annat den här boken som jag sträckläste under kvällen. Jag skulle inte direkt få något pris för mina sociala insatser, men mysigt hade jag och boken var bra.
Emil läste också i sin julklappsbok, men inte på samma autistiska vis som jag. Titta förresten vilka fina tjocksockar jag fick av Emils mormor!
Emils lilla kusin fick ett lego av oss som var lite väl svårt för honom, så Emil fick hjälpa till och enligt honom var det inte svårare än att bygga ihop IKEA-möbler.
Emils mamma och nyvaken minikusin.
Då och då gick jag upp från soffan för att äta. Först fika med ungefär tjugoåtta sorters jättegoda kakor, sedan middag med jultallriksförrätt, huvudrätt med hasselnötsbullar, potatis, trattkantarellsås, kokta grönsaker och så clementinsorbet med havreflarn och vispad grädde till efterrätt.
Resten av kvällen läste jag bort, men jag skulle tro att barnen var gulliga och de vuxna pratade om intressanta saker.
Julafton
Min julafton var fin och bra på alla sätt och vis. Vi åt julefrukost (typ som vanlig frukost fast alla är snälla, rosiga om kinderna och har glittrande ögon) hemma och stack sedan iväg till Skeppsviks herrgård för lyxlunch.
Där var det mysigt med lyktor, marschaller, snö överallt och massa is på havet.
Finaste julekillarna.
Jag trivdes som fisken i vattnet på herrgården. Personalen var trevlig, den hemkokta glöggen ljuvlig, maten bra och efterrättsbuffén magnifik!
Vi åkte hem ungefär halv tre för att vissa av oss hemskt gärna ville hinna hem och se tecknat.
Det började skymma över viken och visst är det så vackert att man vill gråta?
Väl hemma hade vi det lugnt och skönt. Fikade, spelade Alfapet och delade ut julklappar.
Mamma var väldigt koncentrerad på sina bokstavsbrickor, men se det hjälpte inte, för jag vann ändå (och hon fick revansch på juldagen).
Resten av kvällen låg jag i soffan, såg film och hade ständigt en kola eller knäck i munnen. En riktigt god jul med andra ord. Hur hade ni det?
Som ett julkort
Det är helt stört kallt ute, men bedårande vackert. Som ett julkort ungefär. Idag har jag varit ledig och oj så skönt det har varit. Jag har handlat mat, slagit in 18 julklappar i ett sträck, ätit lussekatter, tittat på julgranen, gnabbats med Andreas och hämtat hit Emil. Nu är jag banne mig redo för jul. Kom an bara!
Hoppas att ni får en trevlig jul fina bloggläsare.
Vi hörs. Pusshej!
En bild som piggar upp
IQ-befriad, gullig och hamsterkindad i juli 2009. Kindernas innehåll för dagen: quinoa, linser och matvete från Rost. Perfekt hamstermat.
Hemlös
Snön är fin och kall. Jag har ont och är stressad. Julen luktar gott och är vacker. Mina kompisar är världens bästa (titta förresten så trevligt vi hade det igår på julefikat). Jag längtar hem men vet inte var hemma är. Jag hoppas att hemma är Stockholm i ett halvår och Umeå efter det. Så jag slipper längta, tänker jag. Jag tänker och jag längtar. Efter julefrid. Hemma.
Marieberg förra julen.
Gräddvitt i Umeå
I Umeå är det snö överallt. Lätt, luftig och mjuk, som att gå på moln. Det är så kallt att jag under gårdagen mest satt hemma och huttrade med dubbla halsdukar och drack jättemånga koppar chaite.
Jag och Emil kurade ihop oss i soffan och såg Ensam hemma 2. Slumrade till då och då. Gnällde lite över den förlamande tröttheten. Sedan lagade vi vegetarisk viltgryta åt mamma och Andreas.
Jag slog in några paket och kände mig inte ett dugg julig. Solsemester halva december är inte bra för julstämningen.
Liten tomte tittar ut. O så dyster jag ser ut. Och ansiktslyft!
Nyklippt och freesch
Igår var jag hos frisörn och fick en bättre frisyr och färg.
Enligt henne ska jag ha rufsigt hår, så jag köpte nåt kladdigt som jag smetar in i längderna för att se lite mer ... rufsig ut.
Såhär blev det ungefär.
Ikväll ska jag, mitt hår och Emil ut på något slags galej på Berghs. Det blir nog trevligt, men jag känner mig en gnutta sjuklig och postsemestertrött och skulle helst sova hela julhelgen. Men se det går inte! Vi hörs.
Mörker, kyla och lite stress
Är tillbaka i Sverige igen. Vi kom på lucianatten och sedan dess har jag varit trött, kall och något stressad. Igår somnade jag förskräckligt tidigt och vaknade pigg och utvilad klockan halv åtta på morgonen av mig själv (när hände det sist?).
Idag har jag fixat lite med julklappar, skickat tråkiga mail och haft en trevlig jobblunch med pappa. Jag ska under december och en bit in på januari transkribera intervjuer vid sidan om skolan. Är så sjukligt tacksam för den möjligheten eftersom jag blir arbetslös efter jul och behöver försörjning.
Ja, vad mer, nä inget typ. Jag känner mig förvillad och snurrig efter allt resande. Jag vill rota mig fast i jorden nu och stanna på exakt samma punkt i minst ett år. Och aldrig någonsin mer flyga. Flygplan kan gå och dö någonstans (helst inte med mig inuti).
Emil fotar, jag hackar lök eller något för några veckor sedan.
Den tomma fjärdedelen
I onsdags åkte jag och Andreas ut till världens största sandöken, Rub al Khali (Empty Quarter), för att känna ökensanden mellan tårna och sova en natt under stjärnorna.
Jag var smånervös (grav underdrift) innan resan eftersom vi hade skrivit på ett dokument om att vi valt att delta i en äventyrsutflykt som innebär vissa risker och att vår försäkring förmodligen inte skulle täcka eventuella skador eller olyckor. Vi hade också blivit informerade om att vi skulle ta oss fram på vägar genom bergen som tidigare varit avstängda på grund av alla minor efter olika krig och att det finns läskiga djur i öknen (bl.a. skorpioner, spindlar och ormar).
Dessutom skulle vi passera en hårt bevakad checkpoint för en eventuell passkontroll. Det visste jag inte innan, men soldaterna där satt i nå slags obehagliga militärfordon med tunga kulsprutor ditmonterade, redo att skjuta ner svenska turister vilken sekund som helst (så kändes det i alla fall - den verkliga anledningen är att gränsen till Jemen ligger nära och där härjar Al-Qaida). Min oro minskades inte direkt av att ett stridsflygplan åkte förbi på låg höjd och påminde mig om livets bräcklighet.
Det kanske är på plats att berätta att reseledarna intygade oss om att det inte var nååågon faaara aaaalls, men hallå, vem litar på reseledare egentligen? Inte jag i alla fall.
Hur som helst. Allt gick ju bra och jag dog inte. Nu ska ni får se bilder och höra lite om själva utflykten istället.
Första stoppet på färden var en bensinmack där vi kunde handla lite snask. Bensinen i Oman kostar ungefär 2,50 SEK.
Nästa uppehåll var den försvunna staden Ubar.
Visst det är häftigt att en hel stad försvann under sanden och nu håller på att grävas upp igen, men jag var mer imponerad över den riktiga staden som låg bredvid där folk faktiskt bor idag - mitt ute i öknen! Visst kalfjället må vara tjärvt, men alltså öknen ser ju ut som ett månlandskap utan liv överhuvudtaget.
Ökenfolket, Beduinerna, lever till stor del av sina kameler. Vi såg lösgående kameler längs vägarna lite varstans och här har vi stannat vid en inhägnad för att hälsa på några. Svarta kameler är speciella ökenkameler och de har väldigt bra mjölk tydligen. Jag gosade med världens sötaste ökenkamel som synes på bilden. Den hade den mjukaste mulen någonsin!
Efter tre timmars färd i jeepkaravan och väldigt många sladdningar i 120 km/h över sanddynorna var vi framme i lägret. Såhär såg mitt och Andreas tält ut. För övrigt var även lägret utrustat med vattentoalett. Höjden av ökenlyx!
Sanden var helt underbart mjuk och alldeles perfekt varm och behaglig under fötterna (vi kom dit ungefär vid 18-tiden).
Lägret tillhör en beduin och ligger på hans "tomt". På bilden syns hans enkla boning där han och hans kompis lagade mat och kaffe till oss.
När vi kom fram slukade vi en kopp kardemummakaffe och några dadlar och begav oss ut på sanddynorna för att titta på solnedgången.
Mitt resesällskap.
Öknen är väldigt stor.
Jag med bekymrad min.
Beduinen vi bodde hos hade också en fin kamel. Vi i Sverige kanske skulle kalla den här kamelen för dromedar eftersom den bara har en puckel. Men om man säger det till beduinerna blir de arga och förolämpade - enligt dem är de alla kameler oavsett puckelantal. En bra kamel kan kosta över 20 000 000 SEK. Galet!
Jag och Andreas tittar ut över solnedgången och vårt läger.
Efter solnedgången bäddade vi sängarna och åt middag tillsammans. Sedan satte vi oss med tjocka filtar framför en rökelsedoftande lägereld och lyssnade på när omanierna sjöng arabiska låtar och dansade. Vi svenskar fick också sjunga lite och så rökte vi vattenpipa och kollade på stjärnorna.
När klockan blivit kring tio-elva på kvällen drog vi oss tillbaka till tälten. Jag och Andreas flyttade ut våra sängar och låg sedan i en knäpptyst öken och tittade på alla miljarders stjärnor som lyste upp himlen. Det var så vackert så ni anar inte.
Sen somnade vi och sov en något kylig sömn tills vi vaknade i gryningen, såg soluppgången och åkte tillbaka till Salalah.
Sammanfattningsvis: Sjukt häftig utflykt som jag gjorde med skräckblandad förtjusning och som jag aldrig kommer att glömma.
Ökensmakprov
Ökenturen var magisk på alla sätt och vis. Vi kom hem idag och jag känner mig lite mörbultad och har ont i halsen efter att ha spenderat natten under stjärnorna i ungefär fem grader celsius. Därför får ni vänta på en mer utförlig ökenberättelse tills imorgon.
Vi ses då hoppas jag. Pusshej!
Omanska dagar
Jag har inte så mycket att skriva om våra dagar längre. Vi gör ungefär samma saker varje dag och det är fantastiskt. Såhär kan en omansk dag se ut för mig:
09.00. Frukostbuffé. Jag äter alltid omelett, fetaost, hummus, hackad paprika, rädisor, tabouleh och gurka. Sedan äter jag frukt i olika former (typ ananas, papaya, vatten- och honungsmelon) och några bitar av en löjligt god tigerkaka. Till det dricker jag juice och kaffe. Sedan är jag så mätt att jag får hjälp av mamma och Andreas för att ta mig ur stolen.
10.30. Redo för stranden. Klockan tio är mamma klar med sina bestyr, men jag och Andreas behöver en extra halvtimme för att smeta in oss själva i stora mängder solkräm. Och sedan leta efter solglasögonen. Och kameran. Och iPoden. Och läppbalsamet. Och... nä nu var det inget mer. Jo! Nyckeln till rummet! Sådärja.
10.30-13.30. Sol, hav och rekreation. Mamma läser deckare i skuggan, jag försöker få ryggen lika solbränd som magen och Andreas är rastlös och lyssnar på hipelihop. Då och då går vi till havet och blöter ner oss.
13.30. Lunchdags. Vi äter lunch på en restaurang vid stranden där vi har bra utsikt över havet, fåglarna och eventuella delfiner. Jag äter alltid exotiska frukter till lunch (det är det enda jag får i mig efter den väl tilltagna frukosten), Andreas brukar ta något som har pommes frites som tillbehör och mamma äter oftast dagens soppa.
14.15-16.30. Pluggdags, vila och bad. Efter lunch brukar jag plugga ett tag och jag måste säga att det är rätt trevligt att läsa i en solstol istället för på ett bibliotek. Mamma och Andreas är ena riktiga sömntutor och slumrar alltid till under eftermiddagen. Badar gör de dock då och då. Ibland i havet, ibland i poolen.
17.00-19.00. Dusch och te på terassen. Vid femtiden börjar solen sjunka över horisonten. Då dricker vi te/kaffe och blickar ut över skymningen. Sedan är det dags för dusch och tillfixning.
19.00-21.00. Middagsbuffé. Alltid galet gott. Först soppa, sedan sallader, därefter varmrätter (alltid minst fyra olika) och sist men absolut inte minst efterrättsbuffén! Jag äter tills jag mår illa varje dag. Lyx.
21.00-23.00. Trädgårdspromenad, kortspel och internettid. Efter maten brukar vi spatsera i trädgården eller gå ner till havet och titta på krabborna som springer omkring i sanden. Sedan spelar vi kort och efter det sitter jag och ugglar vid datorn. Här är jag nu. Strax ska jag dock hoppa i säng för imorgon ska jag upp tidigt. Jag och Andreas ska nämligen ut på äventyr till världens största sandöken och övernatta där! Skoj och lite läskigt. Håll tummarna för att jag kommer helskinnad tillbaka!
Fin solnedgång idag.
Fyra svartvita och en banan
En tub med multifunktionellt innehåll
För en gång skull ska jag tipsa om en produkt där det inte ett specifikt märke som står i centrum, utan själva innehållet. En av mina bästa produktvänner i livet är aloe vera gel. Aloe vera är världens bästa grej eftersom den går att använda till precis allt (nästan i alla fall).
Torrt och frissigt hår? Ta en rejäl klick aloe vera och arbeta in i håret från rot till topp. Den lämnar håret fuktkickat utan att tynga ner eller skapa så kallade build-ups. Applicera så ofta du känner ett behov eller när du är lite uttråkad. Den ger även håret en aning mer stadga och struktur. Dessutom tycker jag att den är perfekt att stryka över hjässan när jag har uppsatt hår och vill få bort de envisa småhåren. Aloe vera är också känd för dess rengörande egenskaper = dubbelbra!
Irriterad, rodnad eller solbränd hud? Åh, då är aloe vera helt ultimat! Den är svalkande, lugnande och gör att hudirritationer försvinner spårlöst. Jag dränker min hud i aloe vera när jag kommer in efter en dag i solen och jag kan tydligt se hur lätta rodnader bleknar direkt. Självklart använder jag den på vintern också till allt möjligt. Det är exempelvis perfekt att blanda ut tea tree oil (mer om det en annan gång) med aloe vera och stryka på blemmor och annan skit.
Ett tag var jag så besatt av aloe vera att jag drack det. Ja, det går att köpa juice av den i hälsohandeln och den sägs vara bra för känsliga magar och ge klarare hy. Jag märkte dock ingen effekt alls och lade kvickt ner projektet.
(Handmodell: Stina W)
Min tub kommer från Life och kostar 70 kronor. Aloe vera säljs i alla hälsokostbutiker och i många välsorterade mataffärer. Och som tidigare nämnt - märket är inte det viktiga utan kolla bara att aloe vera-halten är så hög som möjligt (helst 100 procent såklart, men oftast är det kring 99 procent på grund av konserveringsmedel etc). Den noggranna väljer också en ekologisk variant utan omtvistade parabener.
Vips var det lördag
Tiden går både fort och långsamt här. På ett sätt kan jag inte förstå att det redan är lördag och att nästan halva tiden har passerat. Samtidigt känns det som att jag har varit här i en evighet och att det är hundra år tills vi ska tillbaka till kylan. Bra har jag det i alla fall.
Idag har jag och Andreas gjort hoppkonster på stranden. Det känns ju som ett måste när man är på utlandsresa.
Andreas gjorde inte lika graciösa hopp som jag och det glädjer mig mycket.
På kvällen åkte vi till den gamla marknaden, Hafa Suq. Jag hade gärnat tagit och visat bilder på hur det ser ut där och på människorna, men vi får inte fota folk utan att fråga om lov först och det är folk nästan överallt. Luften var tung av all rökelse och det såldes parfymer, frankincense, sjalar, kläder, skor, askar, juicer och mat i massa små butiker (som ser ut såhär ungefär). Det fanns några större butiker också och den här bilden är tagen i en sådan.
Rik och ond?
Jag åt omelett till frukost idag. Det står en kock bakom en disk och tillagar den omelett man vill ha á la minute. Jag valde chili, paprika och svamp. Pekade bara så fixade han. Så är allt här. Jag pekar, personalen fixar. Trevligt och läskigt på samma gång.
Jag kan inte låta bli att undra hur mycket (lite?) personalen tjänar här. Är det som i Dubai? Det är typ 25 procent gästarbetare i Oman, tjänar de så pass dåligt att de inte kan ta sig hem till sina familjer? Eller har de okej lön? Hur är arbetsmiljön? Några arbetare strör ut klorpulver (är vår gissning) i bassängerna varje kväll. Ibland utan skyddskläder. Det kliar i hela kroppen när jag tänker på det. Vissa servitriser jobbar kvällspass och har morgonpass dagen därpå. Får de sova tillräckligt?
Vad tänker de om oss egentligen? Bikinifolket från väst. Utan vare sig burka eller slöja. Täcker varken armar eller ben (på hotellområdet). Är blonda och blåögda. Rika. Onda?
Kvällspromenad till affärn
I skymningen idag gick jag och Andreas till matvaruaffären som ligger inom promenadavstånd från hotellet. Längs vägen dit växer väldiga palm- och bananplantage, men jag lyckades fota med 1600 ISO under hela dagen så nästan alla bilder är förstörda. Får ta nya någon dag så kan ni får se.
Det växte buskar och blommor också. Oman är ju ett ökenland, men i den regionen vi befinner oss i (Dhofarregionen) regnar det konstant mellan juni och september och därför är det väldigt grönt här.
Utanför hotellområdet måste jag som kvinna täcka axlar och knän, vilket jag lydigt har gjort som ni kan se på bilden. Detta bidrar dock inte till att vi smälter in på något sätt.
Turister är fortfarande sällsynta i Oman och när vi gick till affären glodde folk så intensivt och nyfiket på oss att jag fick en släng hybris och kände mig som en alien-superstar av något slag.
Vi såg fina katter som hängde vid marknadsstånden längs vägen. Där sålde folk mest bananer av olika slag, kokosnötter och lite annan frukt. Imorgon ska jag köpa minibananer tror jag. De är jättebillga här och ska vara väldigt goda om jag förstått saken rätt.
Efter 15-20 minuter var vi framme. På affären köpte vi kakor, juice och chips. Sedan gick vi tillbaka till hotelltryggheten och spelade kort på terassen.
Första december, inget särskilt
Har badat himlarns mycket idag. Skvalpat runt bland vågorna och känt mig som en liten säl ungefär. Det är lyxigt bada vid en nästan folktom strand. Bara jag, Andreas och några eremitkräftor. Och delfinerna förstås!
Andreas.
Mamma redo för lunch. Vi har haft tur med maten hittills och bara ätit goda saker. Idag åt jag sallad med svingod ingefära-chili-koriander-dressing, mamma åt soppa och Andreas åt chicken tikka pita pocket (väldigt roligt att säga snabbt).
Jag var glad (och nå sjukt hungrig) innan middagen.
Det var arabisk buffé till middag! Åh, jag dog av godhet.
Vi satt och åt på terassen (som ser ut såhär från marken) i flera timmar tills vi var yra av mättnad. När jag kommer hem vill jag fortsätta den goda vanan att äta från en dignande efterrättsbuffé varje dag (kan du fixa det, Emil?).